Adam Schlüssler, EPHI:s brysselansvarige, rapporterar direkt från Bryssel om utvecklingen kring EU:s ramdirektiv om avfall.
Den riktade översynen av avfallsdirektivet syftar till att skärpa kraven på separat insamling, utvidga producentansvaret, förbättra återvinningsresultaten och harmonisera övervakningen inom EU, med viktiga hållpunkter som sträcker sig från kommissionens förslag den 5 juli 2023 fram till parlamentets planerade omröstning i plenum den 9 september 2025. Efter informella triloger nåddes en preliminär överenskommelse den 18 februari 2025, och rådets ståndpunkt publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 10 juli 2025. De föreslagna förändringarna stärker avfallshantering och producentansvar, men riskerar också ökade regelbördor och potentiella marknadsstörningar, vilket kräver noggrann granskning.
Skatt: Där översynen är försvarbar
Harmonisering minskar transaktionskostnaderna: Ett gemensamt EU-ramverk minskar den gränsöverskridande regleringssplittringen för handeln med sekundära material och reducerar efterlevnadskostnader och juridisk osäkerhet för företag verksamma i flera medlemsstater. Enhetliga regler kan öka likviditeten på återvinningsmarknaderna och attrahera investeringar i återvinningsinfrastruktur där skala är avgörande.
Skapa trovärdig efterfrågan på sekundära insatsvaror: Tydliga kvalitets- och övervakningsregler kan öka köparnas förtroende för återvunnet material, minska transaktionsfriktion och prisvolatilitet för industrier som kan ersätta primära råvaror med högkvalitativa återvunna material.
Skräp: Där översynen riskerar marknadsstörningar
Föreskrivna processkrav riskerar tekniklåsning: Parlamentets utskott och plenum har infört konkreta insamlings- och processkrav. Att påtvinga specifika insamlingsmetoder eller alltför detaljerade tekniska krav gynnar etablerade teknologier och kan hämma innovation. En marknadsorienterad politik bör fokusera på resultat (miljöprestanda) snarare än att föreskriva särskilda medel.
Orimlig börda för små och medelstora företag: Utökat producentansvar och intensifierad övervakning/rapportering ökar de administrativa kostnaderna. Branschaktörer varnade återkommande i konsultationerna 2023–2024 för att små och medelstora företag drabbas av relativt sett högre efterlevnadskostnader, vilket kan höja inträdesbarriärerna och minska konkurrensen.
Stela kvoter kan leda till ineffektiv återvinning: Bindande kvoter och sektorspecifika mål riskerar att påtvinga återvinning där det är ekonomiskt eller miljömässigt olämpligt.
Konkurrensnackdel och läckageris: Strängare EU-standarder utan motsvarande åtgärder eller gränsjusteringar kan höja produktionskostnaderna för EU-företag jämfört med icke-EU-konkurrenter. Detta riskerar utflyttning av produktion samt koldioxid- och resursläckage utanför EU:s gränser, om inte politiken kompletteras med handelsskyddande åtgärder.
Slutsats
Översynen av avfallsdirektivet innehåller inslag som marknadsvänner bör välkomna såsom harmonisering, tydligare signaler till producenter och starkare marknader för sekundära material. Men den aktuella inriktningen innehåller också ”skräpiga” element i form av föreskrivande mandat och administrativa bördor som riskerar tekniklåsning, marginalisering av små och medelstora företag samt försämrad konkurrenskraft.
Omröstningen den 9 september i Europaparlamentet blir ett avgörande ögonblick: beslutsfattarna bör prioritera marknadsbaserad flexibilitet framför föreskrivande krav för att värna innovation, konkurrens och kostnadseffektiva miljöresultat.
Primära källor
– European Commission, Proposal for a Directive amending Directive 2008/98/EC on waste, 05/07/2023.
– European Parliament committee on Environment, Public Health and Food Safety report (committee adoption), 14/02/2024.
– European Parliament plenary first‑reading position, 13/03/2024.
– Trialogue / provisional agreement notes, 22/10/2024; provisional agreement 18/02/2025.
– Council Official Journal (C), 10/07/2025.
